monikam

skulle vara smart nu sisådär kl elva på kvällen och klippa mig, men det vart snett. så på fredag får jag gå till frisör och klippa till det rätt, kanske kan passa på och fixa en ny frisyr.
men jag vill ha det långt nu, inte kort. ser hellre ut som en ruffsig hund än en korthårig jävla bulle.
inte nog med att det tillochmed är rött. jag ser fan inte klok ut!

jag börjar bli hungrig, dagens matintag var inte den bästa. men jag kan inte äta nu heller.
min fina stringhylla är på plats, det står ett paket flingor på den, mat.
 
mamma och pappa var här över helgen, efter förra veckans panikattacker och konstant ångest så for dom upp för att vara med mig.
jag orkar inte mer, min sjukdom är en plåga, och bara jag kan ta mig ur den egentligen.
men jag är min familj evigt tacksam för allt det gjort för mig dom senaste åren.

min blogg är dyster, men jag tvingar ingen att läsa. jag måste få ut mina tankar, och det är okej att vara sjuk. det är slut på den hemska tabun.
det är över nu.
min sjukdomsblogg är här för att stanna.