monikam

sitter och lyssnar på stina nordenstam och får minnen från barndomen, när jag brukade sno min systers skivor och lyssna på dom i smyg i mitt rum.
jag blir nästan lite gråtfärdig av det, man var så liten och kunde bara krypa upp i någons famn och glöma bort allt.
nu får jag bara minnas hur det var, hur det var att vara problem fri.

när jag hör stinas röst, tänker jag på min kära syster när hon pluggade i mora, jag var 14 och sakande henne som fan, som jag gör nu, som jag alltid gjort när jag varit borta från henne.
jag minns lukten i hennes rum, rökelser, det var ljus överallt, och skivor i högar, allt var i ordning, kläderna som jag brukade sno för att ha på mig och känna mig cool.
saknar den tiden, när min syster och jag var så olika men ändå lika.
tack kära syster för att du finns.

 älskar dig.