ett slagfält i mig






jag lyckas på nåt sätt alltid med samma sak,
jag borde kanske bara lägga ner allt?
jag ska inte, jag ska inte,

det är ok här, men jag vill fly, fly, fly.
jag kan inte längre stå rakt, jag kan inte längre känna, jag kan inte längre vakna.

kan inte kontrollera min kropp, mitt inre, är som ett slagfält i mig, i mitt hjärta, i min hjärna

trots allt detta somnar jag med ett leende på mina läppar och med tårfyllda ögon, varje natt








Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0