klappstol

känner mig som en klappstol, tas fram när den behövs, om den ens behövs.
känner mig som en papperskorg, full med skräp.
känner mig som ett träd om vintern, naken och blottad.
känner mig som som som som, vet inte ens om jag känner längre, för jag tror jag har glömt hur det känns att älska, älskas. glömt hur det känns att känna.
vet bara hur det känns när det rinner tårar ner för min kind, men jag vet inte om det är för att jag fått något i ögat.
känner mig som hon, hon den där på andra sidan vägen, hon som ingen ser på eller ens besvärar sig att spotta på.

hon är jag.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0