monikam

din röst ekar ännu i mitt huvud,
dina andetag känns fortfarande mot min nacke,
dina händer har lämnat avtryck på min nakna hy,
dina läppar känns ännu mot mina
din blick finns där även om jag blundar.

ta mig till en plats där kärlek finns
lyft mig upp bland molnen
ta min hand och led mig in till drömmarna
där inget annat finns än du och jag

men så ser jag dig på gatan och mina drömmar slås tills pillror mot den kalla marken.
du fick mig så hög, du fick mig varm, du fick mig le, du fick mig tro, du fick mig känna
nu är allt borta
och inte ens ett hej jag får.

leendet har kallnat
läpparna narriga
och din blick livlös.